Ett barnspöke !

 Det var en gång när jag var barn och bodde med mina föräldrar i ett litet hus som var byggt av trä och jag hade en lillasyster och en lillebror som bodde i det här huset och det stod nära skogen.

En dag blev min lillebror sjuk och på den tiden fanns det inte något sjukhus så min lillebror dog av sjukdomen. Sedan lade vi honom i en kista i tre dagar hemma hos oss innan vi begravde honom i ett gammalt tempel.

- Hälsa hejdå till din lillebror, sa min mamma till mig och min lillasyster.

Vi var väldigt ledsna att min lillebror dog han var bara två och ett halvt år.  Första dagen han var hemma hos oss hände något på natten jag hörde hans röst som sa till mamma att han var hungrig men alla bara var tysta och sov så att jag ropade till min mamma.

- Mamma hör du nånting ? Frågade jag.
 -Nej ! det jag hör ingenting, svarade mamma.
-Men jag hör någon som pratar med dig mamma, det fanns inget sa mamma.
-Emily hör du något? Frågade jag till min syster.
-Ni måste sova, sa mamma.

Sedan sov jag ett tag men jag vaknade av att jag hörde min lillebror prata igen. Min pappa vaknade och gick ut för att gå på toaletten och det ville jag också men jag kunde inte säga till pappa för jag hade ingen röst.

-Pappa kan du vänta på mig ropade min syster.
-Spring efter honom nu sa mamma.

Det var en lång natt tyckte jag, jag hörde hur han pratade med mamma hela natten sedan promenerade han på golvet så att det knakade jag och min syster kunde inte gå på toaletten för pappa hörde inte när min lillasyster ropade. Efteråt kom pappa tillbaka och somnade då hörde jag min lillebror gå fram och tillbaka hela natten. Dessutom tog han mitt täcke då blev jag jätterädd och försökte väcka pappa men han vaknade inte.

Under natten kunde jag och min syster inte sova, vi hörde rösten från min lillebror när han pratade med mamma hela tiden som om han inte var död dessutom promenerade han och lekte med mig och min syster. Till sitt ropade min pappa till oss.
- Sov nu ingenting här, sa han

Efter pappa ropade hörde jag ingenting igen så sov jag bra till morgonen. Men jag och min syster vi båda kissade på madrassen och min mamma blev jättearg på oss.

Sedan berättade jag till min mamma vad som hade hänt i natt och hon sa till mig att hon vet att min lillebror kom hem för att han vet inte att han var död, han ville komma och sova med oss som vanligt. Men mamma ville inte att vi skulle vara rädda för honom, hon sa att han var ensam han vet inte vilken väg skulle han gå efter att han dött och han var bara ett barn så att han måste vänta till någon som kom och hämta honom eller väntade på ett ljus för att visa vägen. Jag och min syster vi grät efter mamma berättade hur min lillebror var när han var död vi var oroliga för honom då sa mamma idag ska det komma fyra munkar att önska till lillebror att han kunde hitta en bra väg och födas igen så vi blev alla glada igen min pappa också även om han inte prata men vi vet att han kände som oss.

Två månader efter att våran lillebror dog blev min mamma gravid igen och när hon födde blev det en pojke och han är fortfarande min lillebror.